Arne Ruth recenserar Männen som förrådde Frankrike av André Simone:
Otto Katz, alias André Simone.
I romanen Strändernas svall kopplar Eyvind Johnson antika berättelser till nutiden. I upptakten hamnar Odysseus i ett samtal om tolkningen av tillvaron med guden Hermes på Kalypsos ö. Med smicker och manipulation försöker Hermes förmå honom att hålla sig till ”samtalets estetiska eller logiska linje” Men Odysseus revolterar mot gudens definition av det förflutna:
”Historien säger ingenting annat än att den eller den personen som har gjort den eller den inskriften på den eller den stenen har blivit tillsagd att göra inskriften på befallning av den eller den härskaren - historien säger ingenting annat än att den som fatt befallning att sjunga den eller den hjältedikten eller krigarvisan faktiskt har sjungit så högt att hans efterkommande och lyssnarna och lyssnarnas barn lärde sig sången utantill och förde den vidare!”
När Johnson beskrev sin syn på tolkningen av det förflutna hade motståndet mot nazismen, det som han skildrade i Krilontrilogin, minskat i politisk relevans. Jag påminns om hans formulering om den manipulerade historiebilden när jag läser boken Männen som förrådde Frankrike. Författaren André Simone ger läsaren ett titthål rakt ner i Europas trettiotal. Han sjunger inga krigarvisor, och han reciterar inga hjältedikter. Han talar klarspråk om fascismen.
Simone hette ursprungligen Otto Katz. Han tillhörde en flerspråkig tjeckisk-judisk familj i det habsburgska imperiet. Han präglades som ung i Kafkas Prag. I början av Weimartiden flyttar han till Berlin. Där blir han medlem i kommunistpartiet och börjar medarbeta i Arbeiter-Illustrierte Zeitung. Han blir korrespondent i Moskva. När partiets medieansvarige Willy Münzenberg flyr till Paris 1933 följer Simone efter. Han ansluter sig till det franska kommunistpartiet och börjar medarbeta i franska tidningar under namnet André Simone. Han lyckas fly till USA när tyska trupper erövrar Paris sommaren 1940.
Simones skildring av sin tillvaro under de sju åren efter Hitlers makterövring har historisk räckvidd. Han är en internationalist som försöker påverka det historiska förloppet.
Simones skildring av sin tillvaro under de sju åren efter Hitlers makterövring har historisk räckvidd. Han är en internationalist som försöker påverka det historiska förloppet. Han ser den ryska revolutionen som ett avgörande steg mot framtiden. I hans tolkning av 1918 ingår Lenins löfte om ett slut på antisemitismen.
Den 11 juni 1940, när den tyska armén närmar sig Paris, flyr Simone med fyra följeslagare i en skrotfärdig Citroën. De färdas i snigelfart i en ändlös rad av flyktfordon. Till sist når han hamnstaden Bordeaux. Den 24 juni lämnar han slutgiltigt Frankrike. Via London tar han sig till Kalifornien. Där förblir han under kriget. Hans skildring av förräderiet trycks i USA snart efter hans ankomst.
Bakom det franska sönderfallet som han skildrar pågår ett storpolitiskt maktspel. Regeringen i Paris sluter upp bakom Storbritanniens krigsförklaring när Hitler anfaller Polen i september 1939. Den så kallade Maginotlinjen, en betongstruktur som löper längs den östra gränslinjen, ska utgöra en garanti mot ett tyskt anfall. Skyddsvallen fungerar i åtta månader. Då ändrar Tyskland strategi och angriper via Belgien. Den militära segern kommer efter tre veckor.
Den 22 juni ger den franska regeringen upp motståndet och undertecknar en vapenvila. Tre femtedelar av Frankrike, med Paris och kusten mellan Belgien och Spanien, blir ockuperat område. Där härskar Hitler oinskränkt, kurorten Vichy blir säte för den franska regeringen. Gränserna för politiska beslut avgörs av erövrarmakten. Den franska revolutionens motto om frihet, jämlikhet och broderskap byts ut mot en paroll om fäderneslandet, arbetet och familjen.
Vänstern splittrades och borgerligheten infekterades av tyskbeundran och antisemitism. Politiker med maktambitioner bildar växlande fraktioner som vinner poster i tillfälliga allianser. Simone kommenterar regeringsskiftena med sardoniska kommentarer om maktspelarnas ordval och minspel.
Ett centralt parti i boken är Simones skildring av den franska folkfrontens två år vid makten. Kommunistpartiet förenades 1936 med socialister och radikalsocialister i en progressiv allians som vann valet. Treenigheten sprack efter två år vid makten. Den progressiva drömmen skingrades. Vänstern splittrades och borgerligheten infekterades av tyskbeundran och antisemitism. Politiker med maktambitioner bildar växlande fraktioner som vinner poster i tillfälliga allianser. Simone kommenterar regeringsskiftena med sardoniska kommentarer om maktspelarnas ordval och minspel.
Henri Pétain, krigshjälten från första världskriget, blir president 1940. Han avbildas i profil på bokens omslag med ordet förrädare klottrat över sin vänstra kind. Via Vichyregeringen behåller han sin position fram till krigsslutet. Formellt placerad under honom, men med större verkställande makt, fungerar en stenhård antikommunist, Pierre Laval, som statsminister. Han blir pådrivande i anpassningen till Tyskland. 1942 upprättar han koncentrationsläger och börjar deportera judar och kommunister. Han försvinner efter krigsslutet men spåras upp och avrättas 1945.
Jag läser Simones skildring av förräderiet som hans varning till eftervärlden. Den har relevans. I högerpopulismens Europa utnyttjar valda representanter politisk makt för att urholka demokratiska principer. Ett parti som kallar sig liberaler blir partner till ett parti som har sitt ursprung i krigsårens rasism.
Jag läser Simones skildring av förräderiet som hans varning till eftervärlden. Den har relevans. I högerpopulismens Europa utnyttjar valda representanter politisk makt för att urholka demokratiska principer. Ett parti som kallar sig liberaler blir partner till ett parti som har sitt ursprung i krigsårens rasism.
Den engelska titeln på Simones bok - J'Accuse - The men who betrayed France - rymmer ett ord som saknas i den svenska versionen: Emile Zolas paroll i Dreyfusaffären: J’Accuse, jag anklagar. Hans anspelning på Dreyfus ger en extra kraft åt anklagelserna om landsförräderi. Han var hotad både som jude och som kommunist.
Efter kriget återvände han till Prag. Han fick en underordnad administrativ placering. I november 1952 anklagades han och tretton andra medlemmar av kommunistpartiet för ”titoism" och ”sionism” Elva av de dömda avrättades 1953. Tio av dem hade judisk bakgrund. En av dessa bar namnet André Simone.
Arne Ruth är publicist, tidigare chefredaktör på Dagens Nyheter. Fick 1998 Stora journalistpriset för avslöjanden om Sverige under andra världskriget.
Gerundium
