Recension av SOVJET LOGO – Utopins förlorade märken:
_____
SOVJET LOGO
Utopins förlorade märken
av Rokas Sutkaitis
Övers. av Stefan Lindgren
_____
Mer om denna utgåva här.
Rokas Sutkaitis
(Foto: privat)
Nörden i mig väcks omedelbart. Den sover väl aldrig så djupt men nu är den klarvaken på ett ögonblick. En bok om sovjetiska logotyper? Jag känner mig utvald – vem mer än jag skulle kunna vara intresserad av ett sådant ämne?
Boken är mycket enkelt utformad – nästan påver. Tryckt på obestruket papper. Det är så klart kongenialt! Innehållet behandlar ett fenomen i ett fattigt land med dåliga produktionsresurser och som dessutom tog avstånd från reklam och andra kapitalistiska konsumtionsbeteenden.
Själv kommer jag ihåg ett besök i Sovjetunionen några år innan dess upplösning. Två bestående minnen var brist på varor och brist på reklam.
Man kan fråga sig om det alls behövdes logotyper och varumärken i ett sådant samhälle. Men det gjorde det uppenbarligen. Mångfalden var förvånansvärt stor. Kanske inte jämförbar med USA eller något annat kapitalistiskt land men ändå.
Så här skriver Rokas Sutkaitis:
”Men ’varumärkenas funktion i den eran kan inte identifieras utan att bedöma dem i den materiella miljöns kontext – produktionsunderskottet förvandlade själva produkterna till varumärken’. Under en konstant brist på även de mest basala produkter uppfyllde inte varumärkena de angivna teoretiska funktionerna – själva avsaknaden av val eliminerade varje realistiskt behov av att skilja på produkter av samma slag.”
Boken har två delar. Den första, cirka en sjättedel, utgörs av text som handlar om logotypernas förutsättningar, deras skapare och deras användning. Den andra delen, cirka fem sjättedelar, är en katalog över logotyper. Alla i svartvitt, alla från åren mellan 1953 och 1989 och alla från den civila sektorn. De är uppdelade efter ämnesområden: Konsumentprodukter, Mode och textil, Medicin, Tjänsteföretag med flera.
"Rokas Sutkaitis och det lilla förlaget Gerundium gör därmed en spännande och välbehövlig kulturgärning. Förutom att detta hål i historien nu fylls igen till en del, är boken naturligtvis en guldgruva för alla som sysslar med eller är intresserade av grafisk design."
Det fanns en del logotyper och varumärken i Sovjetunionen långt innan 1953. Många av de avantgardistiska konstnärerna som var verksamma direkt efter revolutionen och in på 1920-talet skapade inte enbart konst utan också politisk propaganda, reklam och varumärken/logotyper. Aleksandr Rodtjenko, Vladimir Majakovskij och El Lissiskij för att nämna några av dem. Boken nämner detta som hastigast men lägger inte fokus där. Istället är det den konstnärligt mindre uppmärksammade perioden 1960-1990 som står i centrum. Bra så, detta är en tid som både när det gäller konst och grafisk design i Sovjetunionen är som en blind fläck. Rokas Sutkaitis och det lilla förlaget Gerundium gör därmed en spännande och välbehövlig kulturgärning. Förutom att detta hål i historien nu fylls igen till en del, är boken naturligtvis en guldgruva för alla som sysslar med eller är intresserade av grafisk design. Här finns nu en bok full med exempel, alla från början handritade, på vad man kan åstadkomma i den strängt begränsade genren logotyper. Det borde intressera fler än mig. Rokas Sutkaitis skriver:
”Grafik i litet format blev en viktig kanal för att sprida socialistiska idéer: även emaljemblem, vykort, inbjudningskort, frimärken och tändsticksaskar förmedlade på ett eller annat sätt den socialistiska ideologin.”
Men en varning i all vänskaplighet, den som är ute efter lite Komnost (kommunistnostalgi) får leta förgäves i denna bok. Inga hammare, skäror eller knutna nävar så långt ögat når. Varför det är så reder författaren ut på ett utmärkt sätt.
Gerundium
